Film - Mary and Max (2009)
Betyg: 7.8/10
...en komedi rakt av, med mängder av fyndiga detaljer och lustiga kommentarer, eller en djupare berättelse om liv och död...
Australien är inte ett land som har gjort sig kända för att massproducera filmer. Precis som Sverige är det ett land som gör en del filmer, men inte många tar sig därifrån, särskilt inte till Sverige. Därför är det ingen chock att en film, som hade sin premiär på Sundancefestivalen i januari och släpptes till det australiensiska folket i början av april, inte gjort något som helst väsen av sig i Sverige. Mary and Max är en animerad film, som i design påminner till stor del om de klassiska Wallace & Gromit. Alla karaktärer och all rekvisita är gjord av lera, och därför får figurerna de typiskt stora runda näsorna, utstående öronen och stora ögon. Precis som i Wallace & Gromit kan man se ansträngningen bakom varje scen. En soptunna som ligger nedvält med allt skräp på marken, ett löv som driver i vinden, varje liten detalj som tagit sån lång tid att få till.
Skaparen av den här filmen heter Adam Elliott, ett okänt namn trots den Oscar han vann 2003. Då fick han den för sin kortfilm Harvie Krumpet, en 22 minuter lång historia, som precis som Mary and Max är leranimerad. Harvie Krumpet handlar om en man med samma namn, och sträcker sig från födelse till död. Detta är ingen gullig barnvänlig historia, som denna sortens animationer brukar vara, utan handlar om sex, mentala problem och död. För att nämna en del är har Harvie Tourettes syndrom, hans föräldrar dör i en eldsvåda och hittas helt nakna ovanpå en tandemcykel, han är steril, och krossar skallen. Inte något en sjuåring kan se utan att få lägga ut stora pengar på psykiatriker som äldre. Mary and Max är Elliotts första långfilm, men har många likheter med den Oscarsvinnande kortfilmen.
Historien kretsar runt den 8-åriga mobbade flickan Mary Daisy Dinkle, som har “eyes, the colour of muddy puddles, and a big birthmark on her forehead, the colour of poo”, och hennes brevvän, Max Jerry Horowitz, en överviktig och ensam 44-årig man med Aspergers, eller Aspie som han själv föredrar. Deras brev fram och tillbaka är en oändlig källa av fantasifulla och oerhört roliga repliker, såsom deras diskussion om vart barn kommer ifrån. Marys farfar har berättat för henne att i Australien, hennes hemland, hittar männen sina barn i botten av sin öl. New York-baserade Max har dock ett annat svar:
“I asked my mother when I was four and she said they came from eggs laid by Rabbis. If you aren't Jewish, they're laid by Catholic nuns. If you're an atheist, they're laid by dirty, lonely prostitutes.”
Allt detta ackompanjeras självklart av humoristiska animationer. Deras brevskrivande fortsätter genom livet, med sina toppar och dalar, alltihop i en grå och sorgset realistisk ton. De scener som utspelar sig i Australien har en grå ton med svaga färger över sig. New York är svartvitt med få andra färger överhuvudtaget.
Filmen förs framåt av en berättarröst tillhörande Barry Humphries, som skildrar alla händelser med samma smått uppgivna sakliga ton. Detta skulle innebära något dåligt i många andra filmer, men här passar det perfekt in med filmens tragikomiska ton. Filmer innehåller knappt någon dialog alls, utan består till största del av Humphries sagoberättande, Philip Seymour Hoffman som läser Max brev, och Bethany Whitmore och Toni Collette som är Mary som barn och vuxen. De gör samtliga ett starkt jobb.
Det tillkommer några få sidokaraktärer, samtliga komiska på något vis, men alla karaktärer skapade med mycket hjärta. Deras egenheter behöver inte alltid vara negativa, Max, till exempel, trivs med sin Aspergers och vill inte bli ”botad”.
Själv rekommenderar jag filmen starkt. Jag kan ibland tycka att den blir lite väl nonchalant över livsomvälvande händelser, och bara fortsätter i samma lunk, men detta är även en av filmens styrkor, hur förvirrande det än låter. Mary and Max kan ses på många olika sätt, som en komedi rakt av, med mängder av fyndiga detaljer och lustiga kommentarer, eller som en djupare berättelse om liv och död, alkoholism och självmordstankar, mentala problem och sexualitet och hur olika människor handskas med allt detta. Bara titta och bestäm själv hur starkt du vill bli påverkad.
Gillade du Mary and Max?
Se Harvie Krumpet (2003)
/Kaj
...en komedi rakt av, med mängder av fyndiga detaljer och lustiga kommentarer, eller en djupare berättelse om liv och död...
Australien är inte ett land som har gjort sig kända för att massproducera filmer. Precis som Sverige är det ett land som gör en del filmer, men inte många tar sig därifrån, särskilt inte till Sverige. Därför är det ingen chock att en film, som hade sin premiär på Sundancefestivalen i januari och släpptes till det australiensiska folket i början av april, inte gjort något som helst väsen av sig i Sverige. Mary and Max är en animerad film, som i design påminner till stor del om de klassiska Wallace & Gromit. Alla karaktärer och all rekvisita är gjord av lera, och därför får figurerna de typiskt stora runda näsorna, utstående öronen och stora ögon. Precis som i Wallace & Gromit kan man se ansträngningen bakom varje scen. En soptunna som ligger nedvält med allt skräp på marken, ett löv som driver i vinden, varje liten detalj som tagit sån lång tid att få till.
Skaparen av den här filmen heter Adam Elliott, ett okänt namn trots den Oscar han vann 2003. Då fick han den för sin kortfilm Harvie Krumpet, en 22 minuter lång historia, som precis som Mary and Max är leranimerad. Harvie Krumpet handlar om en man med samma namn, och sträcker sig från födelse till död. Detta är ingen gullig barnvänlig historia, som denna sortens animationer brukar vara, utan handlar om sex, mentala problem och död. För att nämna en del är har Harvie Tourettes syndrom, hans föräldrar dör i en eldsvåda och hittas helt nakna ovanpå en tandemcykel, han är steril, och krossar skallen. Inte något en sjuåring kan se utan att få lägga ut stora pengar på psykiatriker som äldre. Mary and Max är Elliotts första långfilm, men har många likheter med den Oscarsvinnande kortfilmen.
Historien kretsar runt den 8-åriga mobbade flickan Mary Daisy Dinkle, som har “eyes, the colour of muddy puddles, and a big birthmark on her forehead, the colour of poo”, och hennes brevvän, Max Jerry Horowitz, en överviktig och ensam 44-årig man med Aspergers, eller Aspie som han själv föredrar. Deras brev fram och tillbaka är en oändlig källa av fantasifulla och oerhört roliga repliker, såsom deras diskussion om vart barn kommer ifrån. Marys farfar har berättat för henne att i Australien, hennes hemland, hittar männen sina barn i botten av sin öl. New York-baserade Max har dock ett annat svar:
“I asked my mother when I was four and she said they came from eggs laid by Rabbis. If you aren't Jewish, they're laid by Catholic nuns. If you're an atheist, they're laid by dirty, lonely prostitutes.”
Allt detta ackompanjeras självklart av humoristiska animationer. Deras brevskrivande fortsätter genom livet, med sina toppar och dalar, alltihop i en grå och sorgset realistisk ton. De scener som utspelar sig i Australien har en grå ton med svaga färger över sig. New York är svartvitt med få andra färger överhuvudtaget.
Filmen förs framåt av en berättarröst tillhörande Barry Humphries, som skildrar alla händelser med samma smått uppgivna sakliga ton. Detta skulle innebära något dåligt i många andra filmer, men här passar det perfekt in med filmens tragikomiska ton. Filmer innehåller knappt någon dialog alls, utan består till största del av Humphries sagoberättande, Philip Seymour Hoffman som läser Max brev, och Bethany Whitmore och Toni Collette som är Mary som barn och vuxen. De gör samtliga ett starkt jobb.
Det tillkommer några få sidokaraktärer, samtliga komiska på något vis, men alla karaktärer skapade med mycket hjärta. Deras egenheter behöver inte alltid vara negativa, Max, till exempel, trivs med sin Aspergers och vill inte bli ”botad”.
Själv rekommenderar jag filmen starkt. Jag kan ibland tycka att den blir lite väl nonchalant över livsomvälvande händelser, och bara fortsätter i samma lunk, men detta är även en av filmens styrkor, hur förvirrande det än låter. Mary and Max kan ses på många olika sätt, som en komedi rakt av, med mängder av fyndiga detaljer och lustiga kommentarer, eller som en djupare berättelse om liv och död, alkoholism och självmordstankar, mentala problem och sexualitet och hur olika människor handskas med allt detta. Bara titta och bestäm själv hur starkt du vill bli påverkad.
Gillade du Mary and Max?
Se Harvie Krumpet (2003)
/Kaj
Kommentarer
Trackback
