MUSIK: FEVER RAY - FEVER RAY
Betyg: 8.9/10
"... Karin Dreijer bevisar återigen att hon är Sveriges mest begåvade låtskrivare..."
Bakom artistnamnet Fever Ray står Karin Dreijer, mer känd som ena halvan av elektronika duon The Knife. I detta nya projekt trappar hon ner på tempot men behåller de mörka melodierna som hon och brodern Olof Dreijer la grunden för i 2006 års mästerverk Silent Shout. Resultatet låter inte långt ifrån syskonens tidigare verk, vilket kan ge känslan av att du inte erbjuds något nytt på Fever Ray. Kontrasten ligger främst i texterna, då Silent Shout berättades som en manisk feberdröm med mängder av intryck och personligheter så hittar Fever Ray en röd tråd i en nybliven småbarnsmammas sömnlöshet, klaustrofobi och rädslor.
På första låten "If I Had A Heart" sätter Karin Dreijer tempot för resten av skivan med en långsamt malande, nästan hypnotisk rytm. -"This will never end cause i want more, more, give me more, give me more" sjunger hon med en djup pitch-shiftad röst som låter gammal och trött. Som den totala motsatsen till mainstream R&Bs auto-tune effekter som används till leda nuförtiden. Karins mycket personliga röst (tänk Björk möter en psykotisk Cyndi Lauper) byter karaktär flera gånger under albumet från hennes normala röst till något som kan liknas med Louie Armstrong korsat med en blåval. Som på låten "Concrete Walls" då Karins mörka förvrängda röst yllar ut - "I live between concrete walls in my arms she was so warm". Det finns inte många artister som på ett sånt slåenda sätt kan förmedla känslan av nyblivet föräldraskap.
Texterna berör för det mesta vardagliga teman, nära eller i hemmet men alltid med en mörk underton. Karin Dreijer har i intervjuer sagt att hon inspireras mycket av film, speciellt av tokstolle/geni regissören David Lynch och det märks minst sagt. Produktionen på albumet är inget annat än lysande med abstrakta, ofta tribala beats som akompanjeras av knivskarpa syntmelodier som skulle få MGMT gröna av avund. På låten "Keep The Streets Empty For Me" lyckas Karin framhäva en magisk atmosfär med en panflöjt och två tuggande gitarrackord, medan hon på "Triangle Walks" använder sig av bongotrummor och multitrackade syntar för att skapa kanske den bästa insomnia-låten någonsin.
"Can i come over, i need to rest
lay down for a while
disconnect
the night was so long
the day even longer
lay down for a while
recollect"
Hela albumet håller en mästerlig klass och trots att det inte låter riktigt lika banbrytande som det gjorde på Silent Shout så är detta tveklöst 2009 års bästa platta. Karin Dreijer bevisar återigen att hon är Sveriges mest begåvade låtskrivare och att ingen annan kan få elektronisk musik att låta så organisk.
/Johan W
"... Karin Dreijer bevisar återigen att hon är Sveriges mest begåvade låtskrivare..."
Bakom artistnamnet Fever Ray står Karin Dreijer, mer känd som ena halvan av elektronika duon The Knife. I detta nya projekt trappar hon ner på tempot men behåller de mörka melodierna som hon och brodern Olof Dreijer la grunden för i 2006 års mästerverk Silent Shout. Resultatet låter inte långt ifrån syskonens tidigare verk, vilket kan ge känslan av att du inte erbjuds något nytt på Fever Ray. Kontrasten ligger främst i texterna, då Silent Shout berättades som en manisk feberdröm med mängder av intryck och personligheter så hittar Fever Ray en röd tråd i en nybliven småbarnsmammas sömnlöshet, klaustrofobi och rädslor.
På första låten "If I Had A Heart" sätter Karin Dreijer tempot för resten av skivan med en långsamt malande, nästan hypnotisk rytm. -"This will never end cause i want more, more, give me more, give me more" sjunger hon med en djup pitch-shiftad röst som låter gammal och trött. Som den totala motsatsen till mainstream R&Bs auto-tune effekter som används till leda nuförtiden. Karins mycket personliga röst (tänk Björk möter en psykotisk Cyndi Lauper) byter karaktär flera gånger under albumet från hennes normala röst till något som kan liknas med Louie Armstrong korsat med en blåval. Som på låten "Concrete Walls" då Karins mörka förvrängda röst yllar ut - "I live between concrete walls in my arms she was so warm". Det finns inte många artister som på ett sånt slåenda sätt kan förmedla känslan av nyblivet föräldraskap.
Texterna berör för det mesta vardagliga teman, nära eller i hemmet men alltid med en mörk underton. Karin Dreijer har i intervjuer sagt att hon inspireras mycket av film, speciellt av tokstolle/geni regissören David Lynch och det märks minst sagt. Produktionen på albumet är inget annat än lysande med abstrakta, ofta tribala beats som akompanjeras av knivskarpa syntmelodier som skulle få MGMT gröna av avund. På låten "Keep The Streets Empty For Me" lyckas Karin framhäva en magisk atmosfär med en panflöjt och två tuggande gitarrackord, medan hon på "Triangle Walks" använder sig av bongotrummor och multitrackade syntar för att skapa kanske den bästa insomnia-låten någonsin.
"Can i come over, i need to rest
lay down for a while
disconnect
the night was so long
the day even longer
lay down for a while
recollect"
Hela albumet håller en mästerlig klass och trots att det inte låter riktigt lika banbrytande som det gjorde på Silent Shout så är detta tveklöst 2009 års bästa platta. Karin Dreijer bevisar återigen att hon är Sveriges mest begåvade låtskrivare och att ingen annan kan få elektronisk musik att låta så organisk.
/Johan W
Kommentarer
Postat av: Bjarki
Kul med bloggen. byt till Wordpress på en gång dock, enda vettiga bloggplatformen!! =)
Postat av: WTF-Emil
tack bjarki! får ta en titt på wordpress o se vad det handlar om...tack för tipset
Trackback
