Musik: Två bra låtar - Två hatlåtar

Här kommer två bra låtar jag kan tipsa om och två dåliga låtar jag hört och behöver ventilera ut lite gnäll åt.

 

 

Big Pink - Dominos

Det finns inget direkt nyskapande eller ens originellt med Big Pinks nya singel Dominos. I dagens hitlistor verkar det som om 80 % av all musik handlar om hur sjukt kul det är att vara singel och springa runt på klubbar fem dagar i veckan. Men när Big Pink drar igång med; ”These girls fall like dominos, dominos, dominos” så bryr jag mig inte om originalitet, hela mitt medvetande har låst sig i den galet catchiga refrängen och trummorna som låter så mäktigt tunga. Det känns lite härligt 90-tals shoegaze-aktigt vilket uppskattas då jag tycker många av dagens halvelektroniska rockband kört fast i arenarock träsket. Som festlåt i höstmörkret kan man göra bra mycket sämre än Dominos.

 

Burial - Fostercare

Dubstep artisten Burials nya låt Fostercare lyckas fånga allt som jag älskade på hans två tidigare album Burial (2004) och Untrue (2007). Mörkt, bastungt, känslosamt, vackert, urbant, regnigt, grått, London. Allt är tillbaka igen och med en ny sorts sprucken, nästan trasig kvalité till det hela. Låten stapplar fram onyktert på mörka gator. Röster smyger in då och då sjungandes med oformbara ord, atmosfären går nästan att ta på. Burial är i sitt ess. Det låter mer som ett soundtrack till snedfyllan än efterfesten. Du har tappat mobilen, lagt en pizza i rännstenen och lyckas inte ta dig till festen. Hur Burial lyckas göra något så vackert ur dekadens är hans geni. Rekommenderas starkt.


 

Dead By April - What Can I Say

Dead By April föröker med all sin makt uttrycka smäktande ångest och överväldigande ärlighet till den grad att jag går från generad till småleende innan What Can I Say är slut. Att lyssna på Dead by April är ungefär som att bli stoppad på gatan av någon okänd (full?) person och tvingas lyssna medan denne berättar hur jäkligt det är att bli dumpad. Det blir både pinsamt och obehagligt. Musikaliskt är Dead By April ännu ett bevis på varför nu-metal inte borde få finnas. Som en ohelig blandning av Slipknot och Westlife growlar dem och falsettsjunger omvartannat till absurda resultat. Inte bra kort sagt.

 

Owl City - Fireflies

Tag en riktigt dålig tonårsdikt, klipp ut varje ord och blanda alla textlapparna i en hög. Lägg sedan ut dessa små lappar så att dem bildar osammanhängande textrader utan någon som helst mening. Det kan se ut ungefär så här:

 

"Cause I'd get a thousand hugs
From ten thousand lightening bugs
As they tried to teach me how to dance.
A foxtrot above my head,
A sock-hop beneath my bed,
The disco ball is just hanging by a thread."

 

Gulligt va? Sedan så stjäl du rikligt med tonlägen och melodier från Death Cab For Cuite och/eller The Postal Service. Voila! Du har gjort en Billboard hit etta vid namn Fireflies.

 

 

/ Johan W


Kommentarer
Postat av: WTF-Emil

the big pink - är detta nya "white stipes" månne? en tjej med trummor o en kille med gitarr finito.



burial - är detta gonzos theme song månne?

2009-11-26 @ 21:07:39
URL: http://whytheface.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0