whytheface

Betyg: 5.5

...att dricka Duvel sker på egen risk...

Land: Belgien
Alkoholhalt: 8,5 %


Vid två olika tillfällen har jag druckit en öl vid namn Duvel. Första gången var på den nyöppnade puben på östra hamngatan i Falun (Bishop’s Arms) och andra gången i Sebbes sydamerikanskt influerade 1:a på St. Eriksplan i Sthlm. Samma bärs vid dessa två tillfällen men skilda intryck. Hur kommer det sig? Låt mig förklara…

En sen bakis-november-kväll sitter vi ett gäng dudes i Lindskogs källare/gym och sörplar bärs och lyssnar på när DJ Gurra rippar album på en döende stereo. Emil, den trötte (yours truly), ligger i koma. Ekspong, aka. Dannyboii, babblar om hur Catwomen är den snyggaste katten i stan. Lindskog, mannen från norr, jonglerar med en drös album och berättar om the life and times of Amadou & Miriam. Wester, den törstige, ”poke;ar” på liket i soffan och klämmer i sig bärs efter bärs. Där satt vi, ett ”glatt” gäng med noll bekymmer och en given succékväll på ingång. Efter mycket om och men lyfter vi på fläsket och hasar oss ut genom dörren och in i Dannyboiis vrålåk. Dannyboii gasar och bromsar orytmiskt längs Faluns vägar och tar oss till, enligt rykte, kvällens mest populära hak, Rådhuskällaren (klubbkväll). Tyvärr visar det sig att Rådis kräver inträdesbiljett och vi får vända på klacken och leta efter en ersättningskrog. Ovanligt nog är i stort alla klubbar och pubar knökfulla denna lördagskväll, men i mörkret finner vi till vår förtjusning en underbart inredd engelskpub, Bishop’s Arms, med ett av Faluns största utbud av…just det: Bärs! Sorligt som det kan tyckas indelas ofta Sveriges alla uteställen upp i olika läger. Vi har; ”de unga och kåta”-krogarna (Étage Falun, Klaras Sthlm), de ”äldre och kåta”-krogarna (Harrys Falun, The Palace Bar Athlone) samt ”Jurrassic Park” -krogarna (Kings Arms Falun). Bishops Arms upptäckte vi ganska omgående hade stämpeln ”Jurrassic Park” men vi valde trots detta att sänka medelåldern några decennier och ta en öl på denna nytillkomna pub. Vid bardisken tar beslutsångesten fart och minuterna går medan jag ”ole dole doffar” fram vilken öl som jag ska kasta bort mina slantar på. Mitt finger pekar slutligen på en bärnstensmörk glasflaska där jag kan tyda namnet Duvel på den vita etiketten med tydligt rödmarkerade bokstäver i enkel munkstil. Vid upphällningen av Duvel växer sig skummet högt upp till glasets kant likt grädde i en kopp varm choklad och jag får vänta en bra stund innan jag kan låta den ljusa ölen svalka min torra strupe. Kanske är det biblioteksmiljön jag sitter i, kanske är det Duvels lindrande Alvedon-syrlighet som gör att jag höjer på ögonbrynen. Vad det än så ger Duvel mig en härlig feeling. Bubblorna leker i munnen och rusar sedan nedåt i strupen för att sedan upplösas desto längre ned drycken faller mot botten. I (heart) Duvel, lyser i mitt diskreta leende och jag slappnar av trots den omkringvirvlande massan av äldre damer och herrar. MILF efter GILF ramlar och rabblar runt om oss lammköttsbitar och när glaset är tomt överger vi Bishop’s Arms och rullar hemåt.

Duvel nr. 2. Den andra gången jag valde att dricka Duvel var på St. Eriksplan hemma hos retorikstuderande Sebbe. Efter att Anveden varnat mig att inte använda Sebbes lortiga glas blev det till att dricka direkt ur flaska. Kapsylen studsar bort från flaskhalsen och jag tar min första klunk. Den öl som för någon månad sedan smakade härligt syrligt och vars bubblor lekte runt i munnen ger mig denna gång en helt annan upplevelse. Syrligheten känns fördubblad och fräter sönder min tunga samtidigt som Duvels bubblor elakt river och sliter i min mun. Bubblorna förökar sig i rask takt och jag kvävs av skummet som växt till sig i monstruösa mängder.  När lugnet lagt sig försöker jag på nytt att ta en klunk Duvel men samma händelseförlopp upprepas. Duvel har gått från god Alvedon-öl till en odrickbar svavelsyra. Vad beror detta på? Förmodligen beror det på flaskan. Duvel är nog inte tilltänkt som flasköl utan bör endast drickas ur ett päronformat glas för att undvika explosioner i käften. Det kanske är därför som den fått namnet Duvel (härstammar från tyskans Duviel = Djävul) för dess djävulska oberäknelighet och syndiga smak.

Att dricka Duvel sker på egen risk. Törs du törsta för Duvel?



Gillar du Duvel bör du även testa:
Alvedon

/Emil A