Bok - Zeroville (2007) av Steve Erickson
Betyg: 8.4
“…Zerovilles mål är att facinera och detta lyckas Erickson göra med bravur”
- Kapitel 3.
There in Philippe's, a hippie nods at Vikar's head and says, "Dig it, man. My favorite movie."
Vikar nods. "I believe it's a very good movie."
"Love that scene at the end, man. There at the Planetarium."
Vikar stands and in one motion brings the food tray flying up, roast beef and au jus spraying the restaurant—
—and brings the tray crashing down on the blasphemer across the table from him. He manages to catch the napkin floating down like a parachute, in time to wipe his mouth.
Oh, mother, he thinks. "A Place in the Sun, George Stevens," he says to the fallen man, pointing at his own head, "NOT Rebel Without a Cause," and strides out.
Året är 1969, Vikar är 24 år gammal och pånyttfödd. Efter att nyligen ha sett sin första film någonsin lämnar han sitt gamla liv bakom sig och ger sig av på en sex dagars bussresa mot Hollywood. På sin rakade hjässa har han en tatuering av dem två vackraste människorna på jorden. I motivet omfammnar Montgomery Clift sin älskade Elizabeth Taylor i en scen tagen ur filmen “A Place In The Sun”. Hon den kvinnliga sidan av honom, han den manliga. I Hollywood äcklas han av hippies och musiken han inte förstår. Det Hollywood han drömt om och sökt efter hittar han inte och han chockas av att ingen han möter verkar bry sig om film. Dem enda som förstår honom är avdankade filmproducenter, b-films regissörer och prostituerade.
Från dekorarbetare till filmredigör till regissör tar Hollywood Vikar på en resa i tid och rum. Från Hollywood till New York till Cannes. I över tio år utforskar han Hollywoods myter i jakt på en förklaring av den dröm han har varje kväll. En dröm ur en film som inte finns men som alltid funnits, gömd i var enda film som någonsin har skapats. Ericksons bok gottar sig verkligen i Hollywoods myter, sanna eller falska spelar ingen roll, Zerovilles mål är att facinera och detta lyckas Erickson göra med bravur. Bara en sådan sak som att Vikar ger sig ut på jakt efter den förlorade filmen “La Passion de Jeanne d’Arc” (anledningen till att jag köpte Zeroville) eller att han kidnappas i Spanien för att regissera propaganda film är fantastiskt spännande att läsa om. Trots att jag inte är jätte insatt i filmhistoria så var det riktigt roligt att hålla utkik efter de små obskyra filmreferenserna som skickligt smygs in i berättelsen. Det krävs inte att man vet vem D.W. Griffith är eller att man sett en Godard film (wikipedia kan vara bra) men det förhöjer definitivt berättelsen.
Boken är uppdelad i korta kapitel (eller scener kanske man kan säga) från 1 till 177 och från 177 tillbaka till 0. Dialogen är väldigt underhållande med en stor mängd svart humor och genuint inressanta karaktärer. Zeroville berättas i princip alltid ur Vikars synvinkel, det vi läser är det han ser eller tänker. Om Vikar är okunnande inför något (t.ex. vem Robert De Niro är) så förblir även läsaren det, såvida vi inte får några ledtrådar i berättelsen som gör att vi kan gissa. Det är en mycket intressant berättelseform just p.g.a. att Vikar rent mentalt inte är som alla andra. Hans psyke och sociala kunskaper (eller brist där av) influerar hur man som läsare uppfattar bokens miljöer och karaktärer på ofta absurda eller rent av komiska sätt. Ett exempel på detta är när Vikar ser filmen "The Exorcist" och medan människor runt omkring honom är skräckslagna och kräks i biografen så sitter Vikar och skrattar hejdlöst åt filmen. Med den enda förklaringen: “I don’t understand comedies” blir han utkastad ur biografen.
Zeroville rör sig ganska fritt mellan dröm och verklighet, med surrealistiska inblickar i Vikars skruvade hjärna. Det är inte utflippat bortom all förståelse men det krävs nog ett öppet sinne för mystik och för att man till fullo ska kunna uppskatta boken, speciellt det spektakulära slutet. Det är inte en lång bok och slutet kan kännas lite abrupt men överlag gillade jag Zeroville väldigt mycket. Så mycket att min främsta kritik möjligt är att boken tog slut när jag gärna läst 100 sidor till. Varmt rekommenderad speciellt för filmintresserade.
/ Johan Wester
TIPS: På New York Times hemsida så kan man läsa början av boken.
http://www.nytimes.com/2007/12/02/books/chapters/1st-chapter-zeroville.html
