whytheface

Betyg: 8.2

Frightened Rabbit är ett band vars musik har funnits i mina tankar ett bra tag nu. Jag har lyssnat på ett fåtal av deras låtar i månader men inte riktigt kännt för att dyka in djupare i musiken. Inte för att låtarna var ointressanta på något sätt, det är bara det att jag tyckte jag var klar med den här sortens musik för ett tag. Men så bestämde jag mig för ge hela albumet The Midnight Organ en ärlig chans. Jag lyssnade igenom det från början till slut ett par gånger och gillade det, en hel del. Här är varför:

The Midnight Organ Fight är ett modigt album. Med det menar jag att sångaren Scott Hutchison vågar sträcka ut nacken och lita på sin talang som låtskrivare. Han tillåter sig själv att vara ocensurerat ärlig, något som få rockartister klarar av. Ett band som t.ex. Coldplay klarar inte av detta. När Chris Martin sjunger ”For you I’d bleed myself dry” (i ”Yellow”) så tror jag bara inte på honom. Det är överdramatiserat, utan konkret eller känslomässig mening. Frightened Rabbit har inga problem med att uttrycka sina känslor i text utan att gömma sig bakom söndertjatade metaforer och liknelser.

Scott Hutchison har i intervjuer beskrivit albumet som ”relationship-y” vilket kan låta som ett ganska utslitet koncept för ett rockalbum. Det intressanta ligger i hur han bemöter sina relationer i text. Han undviker t.ex. helt begreppet kärlek. Det låter han ligga i bakgrunden som något diffust han inte riktigt förstår. Klicheer om blödande hjärtan och evig kärlek spolas bort och ersätts av sexuell ångest och rädsla för att vara ensam. I ”The Twist” sjunger han om jakt efter ”human heat” på ett svettigt dansgolv, ett tema som upprepas på tionde spåret ”Keep yourself warm” med skivans mest direkta textrad. ”It takes more than fucking someone you don’t know to keep warm / Do you really think that for a house-beat you’ll find your love in a hole”. Inte en festlåt direkt...

Modern Leper, öppningsspåret på Midnight Organ visar albumets bästa sidor. Melodiskt sett så är det en förvånadsvärt upptempo låt, vilket sätts i en stark kontrast till den mörka själv-äcklande texten. ”That is you infront of me / Coming back for even more exactly the same / You must be a machocisht / To love a modern leper on his last leg” Det som verkligen ramar in låten är Grant Hutchison ( japp dem är bröder) fantastiska trumspel som lyfter Modern Leper till majestätiska höjder och definitivt är en av albumets största styrka. Så här långt in i min lilla analys så kan det låta som om Frightened Rabbit har gjort en depp-skiva. Svaret är både ja och nej. Texterna är till största del inspirerade av trasiga förhållanden men ändå så blir det i princip aldrig gnälligt eller utråkande, vilket jag ser som Hutchinson brödernas största triumf.

The Midnight Organ är ett mycket tätt album musikaliskt med väldigt få snedsteg. Det är riktigt bra folk-rock med speciellt utmärkande trummor. Ingenting som revolutionerar en ganska urvattnad musikgenre men det hörs att det lagts ner mycket hjärta för att göra det hela personligt och relevant även för lyssnarna. Om man ser till skivans svagare sidor så kan jag tycka att en låt som ”Old Old Fashioned” känns fel både musikaliskt och textmässigt. Men ett halv-dåligt spår och en viss brist orginalitet är definitivt inte några stora problem, därför kan jag varmt rekommendera The Midnight Organ till alla som är intresserade.

/ Johan Wester